Edman, Dahlman och Jonsson

Malcolm Dahlman och Anders Jonsson har nu lite ofrivilligt besökt tre stycken konstverk i Vilbergen, Norrköping. De hade mest stannat där för att vila på de parkbänkar som ofta finns i anslutning till små torgliknande platser som även inhyser ett och annat konstverk i den offentliga utsmyckningens anda.Vid varje plats så hade de fått besök av en man. Denne man betedde sig mycket underligt, i alla fall enligt de bägge herrarnas tycke.
Dahlman och Jonsson hade varit på Vrinnevisjukhuset. De hade tagit fel på dag och var där helt i onödan. Men, i enlighet med deras filosofi så kunde en onödig plats bli en nödvändighet, bara det gick att få sig ett gals eller två. De hade kommit ihåg att de en gång i tiden var på en krog, vid Skarphagens Centrum. De beslöt sig därför att gå dit, via Vilbergen. Detta var, i alla fall för Jonsson en lång promenad. Då kom bänkarna och vilopauserna väl till pass.

— Du, jag börjar bli pissnödig, sa Jonsson och såg sig om. Tror du att kyrkan är öppen?
Jonsson pekade på Söderledskyrkan, en tämligen ny och modernt utformad kyrka.
— Vet inte, vi får väl gå dit och se efter.
Jonsson tänkte att de möjligen kunde hjälpa en person i nöd. Det var väl liksom det som kyrkan var till för.
— Fan, det är stängt, sa Jonsson efter att ha känt på dörren. Det är ju fan att man ska behöva hålla sig till söndag. Är det enda dagen som man får bli riktigt pissnödig?
— Kan du inte gå runt, på baksidan av kyrkan. Det är ju en massa buskar där.
Jonsson gick runt på sidan om kyrkan. Han fick se en del planterade växter. han tittade lite försiktigt bakom dem om de möjligen kunde skymma så pass att han inte blev tagen för förargelseväckande beteende. I samma stund så brakade det till bland grenarna i rabatten bredvid. Mannen från konstverksplasterna kom fram ur snåret.
— Vad tusan gör du här, undrade Jonsson. Först kryper du omkring bland våra fötter under bänkarna, sedan klättrar du i lyktstolpar och vägskyltar för att nu hoppa omkring i rabatterna vid kyrkan. Har du fått nippran eller överdoserat ditt urindrivande medel?
Jonsson hade fått nog. Han var nu tvungen att konfrontera mannen som inte verkade ha något förstånd kvar alls.
Mannen försökte förklara bort det hela genom att inte förstå vad Jonsson frågade.
— Vad sysslar du med? Försöker du se nunnorna när de duschar? Jag kan tala om för dig att nunnorna duschar hemma, och denna kyrka är helt befriad från den typen av guda-värdinnor.

Mannen började förklara för Jonsson. Dahlman hade nu också anslutit till att höra vad han hade för förklaring.
— Jo, du förstår, jag letar skatter. Det kallas för geocaching. Man får koordinater via en hemsida och så letar man upp dem med hjälp av en GPS.
Mannen höll upp sin telefon.
— GPS, undrade Dahlman, det där är ju en telefon!
— Det finns GPS i telefonerna numera, svarade mannen.
— Går det att ringa på den också, undrade Jonsson.
— Det är en världsomspännande och växande hobby. Man får se platser som man inte ensa hade en aning om att de existerade.
— Ja, och nu höll du på att få se hur det är att få en skur över dig, skrattade Dahlman som syftade Jonssons egna anledning till att gå in i buskaget.
— Så, du menar att det finns en skatt här, i rabatten vid Söderledskyrkan?
— Ja, om den är just i rabatten, det vet jag inte än. Jag har inte hittat den än. GPS-signalerna kan studsa lite mellan husväggarna. Sedan så är det lite olika på hur pass korrekt man har hamnat, både för den som letar som den som gömmer.
— Jaha, kan du se på din GPS var krogen i Skarphagen ligger, undrade Jonsson.
— Ja, det kan man ibland göra. Det finns ju en del saker utmärkt, som bensinstationer och andra etablissemang.
I samma veva så fick han syn på något. Han tog snabbt fram ett föremål.
— Se där, där var den ju.
— Det är ju en sådan där burk som man har filmrullarna i, innan man glömmer bort var man lägger den.
Dahlman hade nog en annan bild av hur en skatt ser ut.
— Tja, ibland är de små, ibland är de större. I de stora så finns det en del föremål som man, om man tar något får lägga i något annat. Man byter saker liksom. Det brukar vara populärt bland barnen. Detta är ju något för hela familjen.
— Kolla nu din GPS-mobil var närmaste krog ligger, anmanade Jonsson som inte bara var nödig, han hade tappat intresset för att leta filmburkar.
— Varför går ni inte bara till Vilbergens Centrum? De har mat och öl där också. Jag kan hänge med er. Det finns en skatt där också.
— Mat? Vem sa något om mat?
Jonsson hade inte maten i tanken i första hand.

Mannen hittade inte sin skatt i Vilbergens Centrum. Han fick sig dock en öl, samt en lektion i hur man gör sig en rejäl kaffekask. Men, han lär nog komma tillbaka, om inte för kaffekasken, så för den skatt som fortfarande ligger, av honom ologgad i Vilbergens Centrum.