Anders Jonsson och Malcolm Dahlman var på väg till Vrinnevisjukhuset men kom liksom på avvägar. De hade fått för sig att gå en bit, och titta lite på omgivningarna.
Det var Jonsson som skulle på ett läkarbesök. I alla fall trodde han det. Han var glad över att bara komma ihåg vilken dag det var fråga om. Kanske att han till och med kunde komma ihåg tiden.
– Du, vi genar över gräset där nere, så kanske vi kan gå in bakvägen till sjukhuset. Vet du vilken avdelning du skulle till, Jonsson?
– Nja, ska man veta det? Har de inte koll på det där inne, i receptionen?
De bägge herrarna gick ned mot den gräsmatta som Thapperska skolan har sin undervisning av kommande sjukvårdsanställda.
– Jäklar vad hungrig jag blev nu, sa Jonsson och tittade bort mot ett konstverk som de passerade.
Det var Kicki Stenströms skulptur “Fågel orm” som de just passerade. Och om de hade vetat om det så hade de nog tänkt lite annorlunda. De hade säkert analyserat det hela som “trams”. Men nu blev istället Jonsson hungrig.
– Vill du beta i gräset, undrade Dahlman som inte förstod hur Jonsson kunde bli så hungrig av en stor plåtbit i en sten.
– Men, vad fan, ser du inte att någon placerat en stor jävla räka mitt på gräset. Har de öppet i cafeterian på sjukhuset? De borde väl kunna erbjuda en rejäl räkmacka till en stackars hungrig och undernärd patient?
Dahlman stannade till. Han stirrade en stund på konstverket.
– Det är fan i mig en räka, utbrast han efter en stund. Hur fan tänkte de där egentligen?
– Ja, att placera en stor saftig räka så långt från en restaurant är ju inte bara fel, det är oförskämt också. Inte konstigt att det blir fullt på akuten, svarade Jonsson. Skynda dig nu Dahlman så att vi hinner med en macka, innan vi kommer för sent.
– Ja, just det, när hade du tid hos läkaren?
– Skit i läkaren, skynda dig innan räkorna tar slut eller de stänger cafeterian för lunch eller något i den stilen.
– Jo du, det skulle väl bara vara du i så fall, som stänger en cafeteria – för lunch!
