Edman, Dahlman och Jonsson

Efter en ovanligt kall och snöig vinter så började man nu kunna se ljuset i tunneln. Lite mildare dagar men fortfarande ganska kallt om nätterna. Den nattliga kylan gör att snön inte låter sig smältas i speciellt snabb takt. För, om det ska bli värme i luften så behöver solen värma upp marken. Men, när det är snö kvar på marken så får solen fullt upp med att smälta snö. Snön smälter sakta för att marken är kall. Man kan tycka att det är ett evigt ekorrhjul, ett meteorologiskt, evigt ekorrhjul.
Anders Jonsson satt och grubblade på om inte en värmeslinga i marken kunde snabba på processen. Men, hur han än vände på det så fick han det inte att gå ihop sig. Elen blev för dyr. Solen gav inte tillräckligt med energi och så vidare.

– För fan Dahlman! Ta av dig de där jävla broddarna! Det blir ju stora hål i korkmattan!
Malcolm Dahlman hade precis kommit in i Jonssons hus. Han tänkte sätta sig på köksstolen, just för att ta av sig sina broddar. 
– Om du hade en stol i hallen, så skulle du slippa hål i köksgolvet, svarade han.

Jonsson svarade inte. Han tittade ned i bordet, på ett papper som han hade suttit och, ömsom antecknat, ömsom bara kluddat lite obegripligheter på. Han tittade ut genom fönstret, vände blicken tillbaka till pappret och sedan stirrade han åter igen ut genom fönstret. Han höll på så, även när han tilltalade Dahlman.
– Vad tror du att varje kvadratmeter snöröjning, saltning och sandning kostar per år, undrade han efter en stund.
– Har inte en aning, men det är nog inte billigt, svarade Dahlman medan han försökte få av sig broddarna.
– Tror du att en värmeslinga under marken kan bli billigare än snöröjningen? Jag menar, vi får väl räkna in alla benbrott och opererade höfter i det hela också. Det är ju inte gratis.
– Ja du, det där borde ju någon redan ha tänkt på, inte sant?
Dahlman verkade inte särskilt intresserad av att höra på Jonssons ekonomiska kalkyler för huruvida man kunde köpa bort vintern. Han hade annat i tankarna. Ja, förutom kaffet förstås. Det fanns liksom som en slags hud i hand medvetande. Det täckte allt.
– Vet du vad det är för dag idag, Jonsson?
– Fettisdagen, var har du fastlagsbullarna?
– Ja, förvisso, men en annan dag.
– Är det en annan dag idag? Det kan väl bara vara en dag, den dagen det är?
– Fan vad du är jobbig. Idag är det inte bara fettisdagen, det är en annan dag också. Vet du vilken?
– Har inte en aning. Jag har inte haft batterier i radion på ett  tag nu så jag har inte hört det. För, det är väl mest en radiogrej det där med olika dagar hit och dit, som ingen bryr sig om, för det tar ut varandra.
– Det börjar på k.
– aha, kanelbullens dag. Bra, då kan du plocka fram en fastlagsbulle, och en kanelbulle. Det blir Praijsless för dig!
– Hm, TV:n verkar det inte vara något fel på i alla fall.
– Nej, idag är det Internationella Kvinnodagen. Hur ska du fira den?
Jonsson satt tyst en liten stund.
– Det börjar väl på i?
– Kvinnodagen börjar på k, din knäppa röv.
– Jag ska nog bli nationalist för en dag, så slipper man de internationella, och på så vis också internationella kvinnodagen.
– Har du inget fruntimmer att uppvakta med en fastlagsbulle idag?
– Nej, och om du inte snart tar fram dina fastlagsbullar och häller upp kaffet så slänger jag ut dig och dina broddar till att hamna i alla kvinnors grepp, internationellt eller ej.
– Ska jag hälla upp kaffet också, undrade Dahlman.
– Ja visst ja, det är ju kvinnodagen idag. Då ska jag vara en gentleman och hälla upp kaffet åt fröken, så får du plocka fram dina brön.