Det hade kommit lite nysnö under natten och en bit in på morgonen. Lagom till att folk fått vänja sig vid att det faktiskt kan vara milt, regna samt rent av töa bort lite snö. Denna snö som kom var inte lika mycket som tidigare snöfall under denna, onormalt tråkiga vinter. Tråkig för den som inte gillar kyla och snö. Jonsson tillhör den skaran. Ja, man kanske kan undra om han gillar något väder över huvud taget. Det är för kallt och för mycket snö på vintern. På sommaren så regnar det för mycket, eller om det är uppehåll en tid, så blir det för varmt. Det är för blåsigt på hösten, och våren är bara en enda stor surtrasa, i vintern efterdyningar och i väntan på den aldrig nalkande sommaren.
Dahlman tog med sig tidningen in till Jonsson. Han fick borsta bort lite snö från brevlådan först. Sedan fick han se en lapp som satt fast i locket på Jonssons soptunna. Han tog med sig den också efter att ha konstaterat att det inte var sopor. På vägen upp mot Jonssons hus så halkade han och satte sig i en snödriva. Han reste sig, borstade av sig lite snö och fortsatte upp mot huset. Väl inne, efter att ha sparkat av sig snön från skorna så förbannade han sig över att Jonsson inte hade skottat på hela vintern.
– Det blir ju is och halt. Du måste skotta, sa han med arg ton.
– Varför då, undrade Jonsson, om jag hade gjort det så kanske du inte hade landat ditt feta arsel i en mjuk snödriva. Då hade du fått sprucken höft, ilfart till lasarettet och gips i tre månader.
Jonsson funderade en stund.
– Fan, jag måste ut och skotta, sa han med klar röst.
– Ja, så att man kan komma upp till dig med livet i behåll.
– Nej, tvärt om, så att man slipper dig i tre månader förstås.
Dahlman visade Jonsson lappen i soptunnan.
– Det står att du måste skotta fram din soptunna, annars kan den inte tömmas. Jag förstår dem.
– Men, om jag inte skottar så att jag kommer ut, ner till soptunna, vad är det för vits med att få den tömd om nu ingen fyller på den? Det är bara en massa hundägare som kastar sina förbannade svarta små påsar i dem, med hundskit i.
– Har du ingen brun tunna till det? En för komposterbart, undrade Dahlman.
– Har du sett en brun tunna där nere någon gång?
– Nej, det har jag ju förstås inte gjort.
Dahlman tog sig en kopp kaffe och en skorpa som låg i en korg på bordet.
– Om du inte sett någon brun tunna där nere, så har jag ingen. Men om du ser en så kan du väl säga till. Det kanske kan vara bra att veta.
Jonsson blev nu lite fundersam i blicken. Han hade fått en idé.
– Hur fan får man den här jäkla mobiltelefonen att sluta pipa varje morgon, undrade Dahlman som just hade tagit fram sin gamla mobiltelefon. Han begrep inte ett dugg hur den fungerade.
– Du är bara emot det nya, Dahlman svarade Jonsson. Lär dig hur det fungerar. Kolla i bruksanvisningen.
– Nej, vad fan ska man med dessa nymodigheter till, suckade Dahlman.
– Vet du, 1929 s gjorde Svenska Dagbladet en undersökning. Det visade sig att 92 % av läsarna var emot den där nymodigheten med ljudfilm, och föredrog stumfilmen. Vad berodde det på tror du? En rädsla för allt som är nytt. Det är lättare att avstå det nya, och anse sig inte förstå sig på det.
– Vad fan har en undersökning från 1929 med pipet i min mobil at göra? I detta fall föredrar jag också det stumma, framför att få höra den här jävla gluttsnäppan varje morgon.
Jonsson svarade inte. Han hade något annat i tankarna.
– Vad kostar det att tömma soporna? 900 i kvartalet? Låt 100 hushåll betala en granne 300 kronor i månaden. Han ta med sig 10 soptunnor om dagen, i tvåveckorsperioder. Det töms ju ändå bara varannan vecka. 10 tunnor, som han åker till återvinningen med och slänger bland brännbart. 300 kronor, gånger 100 är 30 000 kronor i månaden För det är ju bara brännbart i de gröna tunnorna, eller hur?
Jonsson blinkade åt Dahlman, som inte heller sorterade sina sopor.
Hur många hushåll finns det i Norrköping? 60 000? Det skulle ge 600 personer jobb, med 30 000 kronor i månaden, minus omkostnader för bensin och dylikt. Finns det måhända 4 miljoner hushåll i Sverige. Dela in dem i grupper om hundra så blir det 40 000 nya jobb.
– Vad skulle sopkörarna som finns idag göra då?
Dahlman var inte lika övertygad.
– de kunde väl skotta fram soptunnor, eller ännu bättre hjälpa sjukpensionärer att komma ner till sin soptunna.
