Melodifestivalen, 1926

15 april 2010 den 11:13 (Uncategorized)

Solen trängde in genom fönstren. Det var morgon, i april. Vindstilla och kalla nätter. Om man kom ner till vattnet, och såg den västliga horisonten lysas upp av de vertikala solstrålarna på andra sidan om det spegelblanka vattnet så påminde det om en varm höstmorgon. Jonsson funderade på varför det är en varm morgon, i april när det blir en kall morgon, ifall att det skulle vara samma temperatur, och samma väder, i oktober.
Dahlman hade precis anlänt till den yrvakne Jonsson.
Jonsson tittade upp efter att ha märkt att Dahlman mumlade något samtidigt som han liksom hoppade upprepade gånger över tröskeln till Jonssons ytterdörr.
- Kan du inte stänga dörren Dahlman?
Dahlman fortsatte att mumla, samt gå in och ut genom dörren.
- Vad mumlar du om?
- Jag sjunger, svarade Dahlman.
- Nej, om man sjunger så låter det som musik. Det där är vanligt mummel.
- OK, nynnar då?
- Men måste du ha dörren öppen när du mumlar dina nynnande sånger?
- Ja, jag försöker att återspegla sången. Tänk, det här hade varit koreografin till vinnarlåten i Melodifestivalen 1926, om det hade funnits någon melodifestival då.
- Är det där koreografi?
Dahlman fortsatte att nynna. Han höjde rösten lite, så att Jonsson kunde höra vad han sjöng.
”Ja, det är det som är livet på en pinne
Ja, det som är livet på en pinne
Jag är ute när gumman min är inne
Jag är inne när gumman min går ut
Ja, det är det som är livet på en pinne
Jag hoppas aldrig att det livet tar slut
Jag håller alltid det i mitt minne
Jag håller alltid det i mitt sinne
Att det är det som är livet på en pinne
Jag hoppas aldrig att det livet tar slut”

- Livet på en pinne? Skulle det där ha varit vårt bidrag i Eurovisionsfestivalen, 1926?
- Ja, det var den stora schlagern det året, men den heter ”Jag är ute när gumman min är inne”
- Jag ser en liknelse, sa Jonsson.
- Ja, det finns många. Idag är det hårdrock och Balkan-brass som är schlager. Då var det Ernst Rolf, och Jules Sylvain.
- Nja, svarade Jonsson, jag tänkte mest på Dogges låt i årets Melodifestival, ”Hippare Hoppare”. Den har fått en helt annan innebörd nu, när jag ser dig stå och hoppa över min tröskel. Hip Hop fanns redan på 1920-talet.
- Men dra på dig jackan nu Jonsson så går vi ut i solen, innan det mulnar på. Vi kan gå hem till Edman och få oss en kopp kaffe.
- Jaha, ska vi ut och trampa, för att gå hem sedan, lagom till det börjar regna.
- Du är en sann optimist du, skrattade Dahlman. Kom igen nu, så går vi ut.
- OK, allt för att slippa se din 20-talskoreografi.

Jonsson tog på sig sin jacka och sina skor. De gick ut på gården, vidare ner mot vägen.
- Titta vad mycket blåsippor det är i backen där, sa Dahlman.
- Måste de var så äckligt blå?
- Gillar du inte blått, Jonsson?
- Nej, det påminner mig om Reinfeldt och hans polare i regeringen, som gjort livet besvärligt för oss som har Försäkringskassan som ekonomisk källa.
- Så då kan du sätta politiska kopplingar mellan en vårblommas färg, och din egen sociala status?
- Vilken status? Har jag någonsin haft en status?
- De flesta gillar ju våren. Speciellt dess blåsippor.
- Ja, och tussilago. Denna lilla fula växt som älskar bilavgaser. Undrar om den skulle vara lika populär om den blommade lite senare, en bit in i sommaren.
- På tal om vårtecken i dikesrenen. Jag undrar om Lagerbäck haft sin första dikes-fylla än, detta år.
- Med eller utan cykel?
- Med cykeln, antar jag. Det är väl den som är anledningen till att han hamnar i diket.
- Så, det är inte spriten då?
- Nej, det är definitivt cykelns fel. Det måste vara något fel på den.

De båda herrarna gick inte den absolut närmaste vägen till Edman. Dahlman tyckte att de kunde ta del ev den soliga dagen, lite extra. Jonsson var väl inte lika imponerad av den lilla värme som solen gav, denna april-dag.

- Hur länge har det funnits schlager, undrade Jonsson medan de gick längs grusvägen, ner mot vattnet.
- Det vet jag inte, svarade Dahlman, men i alla fall sedan den tidigare delen av 1920-talet, eftersom det var då Ernst Rolf och hans polare var i farten.
- Så, om det hade funnits TV då, så hade alltså haft en Melodifestival?
- Nja, det vet jag inte, för i så fall kunde de ju haft det ändå, med tanke på att radion slog igenom vid den tiden. Den blev liksom var mans egendom.
- Tror du?
- Men visst kunde det väl ha funnits någon form av musiktävlingar, ändå kanske.
- Jag menade, att tror du att radion var var mans egendom, på 1920-talet? Det tror inte jag.
- Det fanns nog flera som hade radio på 1920-talet, än det var som hade det decenniet innan, sa Dahlman, med en suck. Du ska då alltid vända till resonemanget.
- Radion kanske satte fart på publiciteten för artisterna, men det som nog var effektivare var nog filmen, när den väl kom.
- Sverige var en stormakt, och en föregångare inom filmindustrin på 1920-talet, sa Dahlman.
Detta var Dahlmans tidsperiod. Han var ju inte född då, men han relaterade sig själv till sekelskiftet, från slutet på 1800-talet och fram mot 1930-talet. Det märktes att han gillade den tiden, när han talade om den.
- Så du menar att Ernst Rolfs schlagers fick sin publika spridning, genom filmen?
- Nej, genom revyer, och genom radion. Det skulle jag tippa.
- Men filmerna hade väl en större spridning, än vad radion hade, sa Jonsson och stannade till på vägen. Dahlman stannade också till.
- Filmerna har haft stor betydelse för musikens spridning, sa Dahlman, men inte då. Det var ju för helvete stumfilm på 1920-talet.
- Jaha, du insåg det? Jag tänkte att jag skulle få dig att snubbla på ditt eget resonemang. men det sket sig.

Jonsson skrattade åt att han nästan fick Dahlman på fall. Dahlman uppskattade inte humorn i det hela, lika mycket.
- Livet på en pinne, sa Jonsson och pekade på två talgoxar som satt på en gren och som såg såg nykära ut i vårsolen.