Clas Edman kom in genom dörren i sällskap med Malcolm Dahlman. Det var på morgonen denna blöta decemberdag. Solen hade fortfarande inte gått upp.
– Det är dagar som dessa som man önskar att det fanns gatlyktor på vår lilla grusväg, sa Edman, men det brukar gå över så fort solen har gått upp. Det kostar förmodligen mera med lyse än det smakar.
Edmans katt strök sig mot Edmans ben och fortsatte sedan i god slalomstil runt Dahlmans ben.
– Det är väl i alla fall bättre spenderade pengar än dessa skyltar vid övergångsställen som ska bytas ut till en kvinna. Snacka om onödiga kostnader, sa Dahlman, snacka om onödiga kostnader!
– Grattis Lillemor, sa Dahlman till Lillemor som satt med datorn vid köksbordet medan hon väntade på att hennes man skulle komma in med tidningen.
– Grattis till dig som kvinna till denna enorma seger för feminismen. Hör folkets jubel!
– Det kom ingen tidning idag, sa Edman som just konstaterat att tidningen var försenad, det var kanske halt.
– Då blir det en sur Jonsson idag, om han inte får sin tidning. Han kanske kan använda datorn idag istället.
– Men nu tar vi en kopp kaffe och slår ihop datorn för stunden. Internet går ingenstans.
(Ur boken Edman, Dahlman & Jonsson – Gott slut 2008)
