Dahlman är helt slut. Han var på julmarknad och gick runt bland saftsåsiga glöggstånd och halvt vidbrända pepparkakor.
– Vill du inte köpa lite glögg Dahlman?
En kvinna som gjort sin glögg själv på sina vinbär från i somras försökte få Dahlman att öppna plånboken.
– Smaka lite här, den är hemgjord, fortsatte hon.
– Är den spetsad med brännvin, undrade Dahlman, jag menar, är den god?
– Klart att det inte är sprit i den, det får man ju inte sälja.
– Då får det allt vara, sa Dahlman och fortsatte någon meter till.
– Lite julbröd?
– Ja tack, till jul, sa Dahlman. Men om du hade haft en sillsmörgås med en öl och en snaps, då skulle vi kunnat tala affärer.
Dahlman var en svårflirtad kund.
– Men en hemgjord talgbollhängare då. De stackars fåglarna behöver ju mat på vintern. De kan ju inte få tag på mat under all snö.
– Vilken snö? Det har ju inte varit en ordentlig vinter på tio år. Föresten, vad gjorde fåglarna innan det fanns talgbollar, hur överlevde de vintern då? Det är ju så varma vintrar och så mycket folk som matar dem att de blir för feta för att orka flyga söderut. Inte fan har någon fågelart utrotats p.g.a. att det saknats talgbollar.
Dahlman gick vidare. Han förkastade alla inviter om att köpa glögg, pepparkakor, saffransbröd eller honung.
– Vem vill köpa gran en månad innan jul? Är det underligt att de barrar. Dahlman mumlade för sig själv.
– Jultjärvar, också en onaturlig del i den svenska floran som gör småfåglarna livegna och lätta att fånga för katterna.
När Dahlman började på att tröttna på allt som han inte ville ha men ändå försöktes att pracka på honom och när han var nära att strypa den där hemska tomten som svansade efter honom med ett dragspel som spelade ”hej tomtegubbar” så hittade han i alla fall en kopp kaffe att köpa.
– Vill du ha en lussekatt till, eller en nybakad pepparkaka?
– Nej tack, jag vill bara ha en kopp kaffe.
– Inte en sockerkaka också då?
– NEJ, en kopp kaffe, kan man få köpa det utan en massa krångel?
Dahlman fick sin kopp kaffe till slut. Han gick runt hörnet på den provisoriska bod som fungerade som kaffeservering. Han tog fram en liten plunta ur innerfickan och serverade sig en egenhändigt gjort kaffekask. – Så där, nu blir det lite bättre julstämning.
Dahlman tog med sig sin kopp med det spetsade kaffet i. Nu var han redo för ytterligare ett varv på julmarknaden.
(Ur boken Edman, Dahlman & Jonsson – Gott slut 2008)
